Mer morgonsol till trädgården!

Igårkväll blev det lite träning, men inte på gymmet.

När maken kom hem från jobbet kläckte jag idén att vi skulle ta ner de två stora granarna idag som vi pratat om i flera år. De som jag ville att vi skulle ta redan när vi tog några andra då vi grävde upp bakgården hösten 2012.

Jag hoppade i bilen och for iväg för att köpa ny motorsågskedja och handla mat. När jag kom hem hade han redan riggat spännremmar runt träden i skogen. (De hade väldigt mycket grenar på sidan mot gården, så vi var lite oroliga att det ena skulle vinka över garaget.)

Efter att vi fått i oss mat så gick vi ut och förberedde trädfällningen... Ja, eller maken förberedde och jag sprang med telefon och tog lite "före-bilder". Hade ju nog tänkt göra det med Canon, men när jag kom ut så var batteriet helt tomt, så den fick åka tillbaka in och mobilen fick duga denna gång.

Det blev lite skymt och dimmigt, så bilderna är tyvärr helt usliga...
Och de senare tagna ännu sämre, i sämre ljus, mer dimma och skakiga händer efter allt slit...

Det är inga små träd vi har här!

Trädfällningen gick hur som helst enligt planen, förrutom att det knäckte topparna på alla tre smågranar som ännu skulle få växa ett par år...

Den lycklige skogshuggaren!

Från bakgården ser det ut som ett enda stort träd, men det är två. Det som är närmare kameran när lite större än det som står längre in i skogen.

De stjäl väldigt mycket förmiddagssol av köksträdgården.

Dessutom skymmer de morgonsolen på terassen! 

Sett från uppfarten...

Här syns det bättre att det är två enorma granar som står nära varandra och inte allt för långt ifrån garaget.

Nu blev det mera öppet och vi kommer att få in mycket mera sol i trädgården.

Det har inte utlovats någon sol imorgon, men till helgen kommer nog köksträdgården att tina upp nu när solen orkar över träden och de stora granarna är borta!

Det blev enormt mycket granris när vi började kvista av träden.

Maken sågade och jag drog riset till kanten och kastade det i högar. Grenarna var stora som små träd! Det kändes i armarna efteråt! Och i ryggen... och i benen, efter att man tryckt ifrån med benen då de långa grenarna varit intrasslade. Det var mycket slit och svettigt, men sååå värt det! Tyvärr blev klockan så mycket att vi inte fick klart. Där finns ännu ris att röja bort och stockar som ska bäras ut ur skogen. Men nu är de nere iallafall!

Innan vi avslutade för kvällen så räknade vi årsringarna.

Det var inte det enklaste, för de var väldigt täta, så det har antagligen växt långsamt.

Vi kom fram till 190 ringar! Det är inga unga träd precis.

Kitty