Vinter på norrhörnet

Det är alltid dessa kalla dagar som är som vackrast, men det är inte lika behagligt att gå ut som att titta genom fönstret... I morsse hade vi -17 grader. Egentligen är det ju inte sååå kallt, det är ju faktiskt vinter, men man har ju hunnit vänja sig med det milda vädret.

Hur som helst, så har jag vårkänslor!
De kommer alltid med februarivädret då man börjar känna att solen faktiskt värmer, även om det är kallt. Och hur roligt är det inte då att titta tillbaka i tiden? Tillbaka till sommarens grönska och höstens färger.

När man står på norrhörnet av huset och blickar ut över bakgården så gillar jag det jag ser. Inte den isiga och hårda marken som knappt är täckt med snö, utan formerna, stenarna, buskar och träd som skapar liv till en vilande trädgård. Det kan vara ett klätterstöd, naturstenar, en trälåda, en rad med buskar och träd som ramar in ett område... enkelheten... men något att titta på, även om det inte är grönt eller speciellt livfullt just nu. Små saker, som att en glimt av solen som lyser upp en sten eller ett träd...

På bilden nedan är samma vy som ovan, men taget i slutet av oktober. Här har en del växter redan frusit bort och blivit bruna eftersom vi haft många frostnätter i en månad. Men det är ändå färger kvar eftersom vissa får sin intensiva röda färg först när det blir kallt, och flera buskar och perenner håller sina blad och sina färger långt in på hösten, eller över hela vintern.

25.10.2016

Sett från andra sidan av anläggningen som är mitt i gräsmattan på bakgården, mot solen. Klematisstödet, buskar, stenar och en trälåda i motljus. Skönheten i enkelheten.

Samma plats, men med solen i ryggen. Solen träffar i klematisstödet, trälådan, den stora stenen, den städesgröna bolltujan och sedan lyser den upp grenverket på min Manchuriska valnöt.

6.2.2017

Bilden nedan är tagen från nästan samma ställe som bilden ovan.
Alltså nu längtar jag efter grönska!!!

3.7.2016

Valnöten har ännu inte visat tecken på att börja utveckla sina knoppar, något jag varit lite rädd för. Det kan vara förvillande för växterna när vi får dessa milda vintrar. De tror helt enkelt att våren är nära, men så är ju inte fallet...

Förra vintern var ju extrem!

Vi hade länge bar mark och sedan blev det isande kallt, ner till -20 grader ungefär. Det dröjde en tid innan snön kom men kylan hade hållit i sig. Inte bra för växterna som står utan sitt skyddande vita täcke. Jag var riktigt nervös hur det skulle gå med valnöten, den är ju lite gränsfall här hos oss. På våren kom den igång senare än vanligt. Ibland vill den spräcka upp sin knoppar lite väl tidigt, vilket inte alls är passande för ett frostkänsligt träd som manchurisk valnöt.

Toppen av en gren frös in ett par centimeter, men grenen sköt ut tre förgreningar som växte flera decimeter under säsongen. Helt lyckat! (Det är grenen som syns på bilderna ovan eller på bilden under så är det grenen ner till vänster.)

Hur mår era trädgårdar?

Kitty