Idag har jag jobbat lite med mental träning.
I januari gick jag med i en stödgrupp för oss som så gärna vill förändra vår livsstil, bli piggare, hälsosammare och på köpet gå ner lite i vikt. Vi har lite olika teman och hemuppgifter varje vecka. Tidigare har vi haft mest om kosten, sedan träning.
Kosten känns inte så svår för mig.
Det finns dagar då jag inte vet vad jag vill äta och känner mig helt utan inspiration. Sedan kommer dagar då jag kokar sockerfria sylter, fixar sallad för några dagar framåt, gör storkok och förbereder mellanmål. Något sötsug känner jag inte, så där är det inget problem.
Alla dagar är olika. Bara man lär sig tackla dagen då den kommer och har mat i kylen att välja mellan så löser sig resten... typ.
Jag fyller i kostdagbok, för det hjälper mig att hålla koll på mängden jag äter, vilka näringsämnen jag behöver mer eller mindre av och motiverar.
Jag är ju alltså inte på någon diet!
Jag äter passligt mycket, men väljer sådant som mättar längre och ger kroppen det den behöver för att må bra.
Nu är vi inne på mental träning.
Mental träning är nog det som är svårast för mig.
Men dessa rader jag skriver varje dag gör att man tänker till lite extra.
Att skriva några rader om saker som glädjer, vad man lyckats med idag, vad man är tacksam för, vad som bidrar till att man lyckas, om att sätta krav på sig själv och mycket annat... Men svårast av allt är nog att själv svara på frågan "vad är jag bra på?"!
När vi inledde kursen som ska pågå i 6 månader skulle vi även ta bilder på oss själv, för att sedan se vår utveckling. Jag står ofta framför kameran när jag gör mina videoklipp som hamnar på både blogg och youtube, men även ibland på bild i trädgården mm.
Konstigt nog hade jag plötsligt svårt att ställa mig framför kamerastativet och ta dom där före-bilderna!
Knappt en månad senare, vi skulle första gången lämna in en lägesrapport om vår viktförändring. Först nu fick jag mina bilder tagna. Vad var så svårt? Bilderna är egentligen för mig själv, och inget jag måste visa upp om jag inte vill. Varför kan jag synas på en bild i trädgården men inte ta en bild av mig själv för detta syfte? Vad är skillnaden?
Efter ett par missar med kameran då jag istället råkade ta bild direkt istället för tidsinställt så att jag hinner backa till min position så blev det mer lek av det hela.
Skämtar bort situationen.
Men det gjorde att jag blandade bort mina tankar och fick mina bilder tagna.
Usch. Varför gör jag detta mot mig själv?!
Varför sätter jag upp dessa bilder?? Här??!
Kanske en del av mig som behöver acceptera vissa saker.. Acceptera.. ja, något som inte är det lättaste. Tror detta blev en del av min mentala träning idag. Stå för vem jag är.. Eller iallafall försöka.
I januari gick jag med i en stödgrupp för oss som så gärna vill förändra vår livsstil, bli piggare, hälsosammare och på köpet gå ner lite i vikt. Vi har lite olika teman och hemuppgifter varje vecka. Tidigare har vi haft mest om kosten, sedan träning.
Kosten känns inte så svår för mig.
Det finns dagar då jag inte vet vad jag vill äta och känner mig helt utan inspiration. Sedan kommer dagar då jag kokar sockerfria sylter, fixar sallad för några dagar framåt, gör storkok och förbereder mellanmål. Något sötsug känner jag inte, så där är det inget problem.
Alla dagar är olika. Bara man lär sig tackla dagen då den kommer och har mat i kylen att välja mellan så löser sig resten... typ.
Jag fyller i kostdagbok, för det hjälper mig att hålla koll på mängden jag äter, vilka näringsämnen jag behöver mer eller mindre av och motiverar.
Jag är ju alltså inte på någon diet!
Jag äter passligt mycket, men väljer sådant som mättar längre och ger kroppen det den behöver för att må bra.
Nu är vi inne på mental träning.
Mental träning är nog det som är svårast för mig.
Men dessa rader jag skriver varje dag gör att man tänker till lite extra.
Att skriva några rader om saker som glädjer, vad man lyckats med idag, vad man är tacksam för, vad som bidrar till att man lyckas, om att sätta krav på sig själv och mycket annat... Men svårast av allt är nog att själv svara på frågan "vad är jag bra på?"!
När vi inledde kursen som ska pågå i 6 månader skulle vi även ta bilder på oss själv, för att sedan se vår utveckling. Jag står ofta framför kameran när jag gör mina videoklipp som hamnar på både blogg och youtube, men även ibland på bild i trädgården mm.
Konstigt nog hade jag plötsligt svårt att ställa mig framför kamerastativet och ta dom där före-bilderna!
Knappt en månad senare, vi skulle första gången lämna in en lägesrapport om vår viktförändring. Först nu fick jag mina bilder tagna. Vad var så svårt? Bilderna är egentligen för mig själv, och inget jag måste visa upp om jag inte vill. Varför kan jag synas på en bild i trädgården men inte ta en bild av mig själv för detta syfte? Vad är skillnaden?
Efter ett par missar med kameran då jag istället råkade ta bild direkt istället för tidsinställt så att jag hinner backa till min position så blev det mer lek av det hela.
Skämtar bort situationen.
Men det gjorde att jag blandade bort mina tankar och fick mina bilder tagna.
Ja.. hon där på bilden har en del att jobba på.
Det största jobbet sitter nog mellan öronen, även om ett stort problem syns utanpå för andra.
Jag är nog rätt bra på att dölja mina verkliga känslor och tankar. Håller mig sysselsatt och ser glad ut, även om jag ibland känner mig tung och svart i själen och hjärtat.
Usch. Varför gör jag detta mot mig själv?!
Varför sätter jag upp dessa bilder?? Här??!
Kanske en del av mig som behöver acceptera vissa saker.. Acceptera.. ja, något som inte är det lättaste. Tror detta blev en del av min mentala träning idag. Stå för vem jag är.. Eller iallafall försöka.
/ Kitty
Modigt av dig att vilja dela med dig av denhär "resan" också. Ha en bra vecka och Lycka till med kursen!
SvaraRaderaMental träning är toppen, och så bra att ha en grupp som motiverar och bollar tankar. Lycka till vännen!
SvaraRaderaDu är modig du, men du vet att vi tycker om dig som du är <3
SvaraRaderaKram! �� Tror de flesta sku må bra av lite mental träning❤️.
SvaraRadera