Vem känner igen det här?
Perennerna ligger och sprätar åt alla håll på våren, då jag har som mest jobb både på mitt jobb och med mina odlingar. Man sätter skygglapparna på och springer fort förbi. I virvelvinden bakom sig hör man hur både perenner och vårlökar skriker på hjälp och vill ta sig upp genom det vissna fjolårsmaterialet.
Här och där har man rivit lös lite gamla bruna blad eller klippt ner nåt som varit så långt å fult... Där under skymtar redan nya blad...
Så kommer hon, mamma, trädgårdshjälpen, räddaren i nöden och säger: "Jag har handskarna med. Var börjar vi?".
Det är sådana gånger då man känner stenen lyfta, en lättnad, och framför allt att få krypa på i trädgården tillsammans!
Vi jobbade tillsammans på bakgården, sedan då jag gick in för att fixa lunch så fortsatte hon.
Nu har alla mina rabatter nerklippta perenner och buskarna har fjolårs torra blomklasar bortklippta!
På våren är det så mycket som behöver göras innan man kan börja njuta till fullo av trädgården. Att veta att lökväxterna har rum att växa upp och perennerna slipper fram underlättar så mycket för mig. Det är ett moment i trädgården som stressar mig lite, då jag helst skulle sätta all ledig tid på att få igång all odling.. Men resten av trädgården behöver ju också få lite kärlek...
I gräset på framsidan har jag haft ett hav av krokusar... Detta är kvar..
Inte många som kom upp iår inte. Men gula krokusar på våren plockar verkligen fram solen! Även om krokusen hör till de "vanliga" vårblommorna/vårlökarna så gillar jag dem. De är tidiga, tåliga och för mig en av de första tecknen på att våren är här.
Trevlig helg!
Och tack Mamma! Du är guld!
Och tack Mamma! Du är guld!
/ Kitty
1 kommentar:
Jamen underbart alltså, vilken härlig mamma du har!! :D
Skicka en kommentar