Idag ska vi inleda med julkalenderns första gästbloggare.
Hon bor i Småland (Sverige, odlingszon 4) och är en riktig förebild när det kommer till att odla egen mat. En inspirerande trädgårdsbloggare som bjuder på massa fina tips och otroligt vackra bilder!! Rekommenderar att ni kikar in på hennes fina blogg (länk längst ner i inlägget).
Rost och rädisor
Anette Brunsell
Här kommer hennes inlägg:
EGNA TOMATER TILL JUL
Jag heter Anette Brunsell och har fått äran att gästblogga idag. Min stora passion är tomater Nej, då tänker jag inte på mataffärens bleka kopior utan de man odlar själv. Det finns flera tusen sorter att välja bland. Jag älskar smakrikedomen, alla olika färger och former. Mitt hushåll är självförsörjande på tomatprodukter och gör av med cirka 60 kg på ett år. Först och främst äter vi förstås dem färska och helst solvarma, men jag gör också tomatbasröror, såser, ketchup, lägger in, konserverar, syltar, torkar och marinerar.
En av utmaningarna varje år är att ha egna färska tomater till jul. Tänk att stolt kunna ställa fram sallader på julbordet av egenodlat, garnerade med lysande röda söta godistomater. Det känns helt enkelt jättekul, tillfredsställande och utmanande. Det ena sättet är att odla särskilda vintertomater med lång hållbarhet och det andra att ha några miniplantor som krukväxter året runt.
Wilma är en sån liten fönstertomat med röda mycket söta och smakrika cocktailtomater. Ger hundratals frukter under lång period. Busken blir ca 40 cm på en säsong. Tomater härstammar ursprungligen från Sydamerika där de är fleråriga, men vårt klimat tvingar oss att odla dem som säsongsväxter och även storleken sätter vanligen käppar i hjulet för övervintring, men eftersom Wilma är så liten och fortsätter växa fungerar det bra att odla henne inomhus som krukväxt i flera år och hon fortsätter att leverera hela tiden. Efter tre, fyra år blir plantan rätt ranglig och ful. Då tar man enkelt en stickling och låter henne börja om. På det viset har man färska tomater året runt. Växtbelysning ökar skörden på vintern och handpollinering är att rekommendera inomhus. Plantan på bilden är 2 1/2 år.
Det andra sättet är att odla sorter med lång hållbarhet som italienska Principe Borghese, en röd medelstor tomat med liten spets i änden och tjockt skal. Första året jag odlade denna, skördade jag och åt som vanligt. De smakade absolut ingenting. Sen lärde jag mig att de liksom vinteräpplen behöver lagras en tid för att eftermogna och låta smakerna fördjupas, men inte för kallt, rumstemperatur eller nån grad svalare är perfekt och de ska vara fullvuxna och ha fått färg innan man hänger upp dem.
Vesuvio Giallo gillar jag nästan ännu bättre. En gul, halvstor tomat med mycket smak och tjockt skal, avlång med spets i änden som är karaktäristisk för de här tomaterna. Traditionsenligt förvaras vintertomaterna upphängda i klasar och kallas därför också piennolotomater. Piennolo betyder just klase på italienska.
Både Principe Borghese och Vesuvio Giallo blir höga, behöver bindas upp och tjyvas. Passar bra i växthus, men det är inget måste. Varmt skyddat utomhusläge brukar också fungera.
De här sorterna ska inte förväxlas med vanliga sorter som man tar in för att de inte hunnit mogna på busken. De kan visserligen se goda ut och vara värdefulla när man inte har nåt annat, men får aldrig den där riktigt goda tomatsmaken. Skillnaden är främst att vintertomaterna klarar lagring mycket bättre och att smakerna fördjupas. Vintertomaterna ska alltså vara fullvuxna och ha fått färg innan man hänger upp dem.
Den som vill läsa mer om tomater är välkommen att följa Tomatkalendern på rostochradisor.blogspot. com där jag kommer att presentera 23 sorter fram till jul och skicka med en del tips och trix. På instagram heter jag @atligatradgarden
Önskar dig en fin vecka
Tack Anette för att du ville vara en del av min julkalender!
/Kitty
/Kitty
Ps. Idag är sista dagen att delta i tävlingen som pågår i lucka 1.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Vad roligt att just du ville lämna ett meddelande! Alltid uppskattat! :)