Efter nästan 2,5 års bedrövelser med incidenter, inflammationer, operationer och you name it, så är det dags att vända på bladet och ta det ett steg längre!
Redan i mitten på januari ändrade jag om kosten och lämnade bort socker och onödiga kolhydrater. Det var 1,5 vecka innan min operation för canalis carpis. Finns fortfarande inte så mycket styrka i handen och ärret är superkänsligt när det rör i något. Nu känner jag ändå att det är dags att ta tag i träningen igen. Ska börja lugnt och försiktigt för att hitta tillbaka utan att överanstränga handen, axeln osv... Men nu känner jag att promenaderna inte längre räcker till!
Jag slog en signal till min väninna som jobbar med just kost, hälsa och träning
Tisdag blev starten för mig, första dagen jag fyllde i kostdagbok.
Kändes lite tidskrävande först, men det gick bättre och bättre när man lärde sig programmet lite.
Det var faktiskt väldigt intressant med kostdagbok!
Så fort jag sätter in något så säger det vilka näringsämnen det innehöll, hur många kalorier jag ätit osv.
Riktigt intressant!
På den första bilden kan man se kroppens energiförbrukning (inkl. aktiviteter) och hur mycket dagens måltider bestått av. Att se hela dagens konsumtion listad gör det tydligt och klart.
För några år sedan fick jag plötsligt stressymptomer, slutade sova, hade panik/ångestattacker och det kändes som att hjärtat och pulsen rusade i kroppen och jag fick andnöd. Man blev ju rädd, trodde man hade hjärtfel och blodtrycket, som annars är bra, var ute och svävade högt.
Då tog jag tag i min hälsa, ändrade om mina matvanor och började träna.
Under 1 års tid gick jag ner 34kg och under följande år lyckades jag hålla den vikten.
Sedan pajade händerna och det ena efter det andra bidrog till att jag hade svårt att träna, tappade motivationen och senare föll tillbaka i gamla vanor och med det började vikten droppa tillbaka kilo för kilo... Nu är jag nästan tillbaka på startlinjen. (Läs mer här)
Vägen känns lång, men med Johannas hjälp ska jag ta dag för dag och kämpa!
Redan i mitten på januari ändrade jag om kosten och lämnade bort socker och onödiga kolhydrater. Det var 1,5 vecka innan min operation för canalis carpis. Finns fortfarande inte så mycket styrka i handen och ärret är superkänsligt när det rör i något. Nu känner jag ändå att det är dags att ta tag i träningen igen. Ska börja lugnt och försiktigt för att hitta tillbaka utan att överanstränga handen, axeln osv... Men nu känner jag att promenaderna inte längre räcker till!
Jag slog en signal till min väninna som jobbar med just kost, hälsa och träning
Tisdag blev starten för mig, första dagen jag fyllde i kostdagbok.
Kändes lite tidskrävande först, men det gick bättre och bättre när man lärde sig programmet lite.
Det var faktiskt väldigt intressant med kostdagbok!
Så fort jag sätter in något så säger det vilka näringsämnen det innehöll, hur många kalorier jag ätit osv.
Riktigt intressant!
På den första bilden kan man se kroppens energiförbrukning (inkl. aktiviteter) och hur mycket dagens måltider bestått av. Att se hela dagens konsumtion listad gör det tydligt och klart.
Programmet visar vad den intagna kosten ger för näringsämnen och inom vilka gränser. Hur dagens intag fördelats av kolhydrater, protein, socker och fett (och fördelningen av de tre olika fetterna) mm.
Tabellerna är tydliga och lättlästa.
Var lite skeptisk till det här med kostdagbok, eftersom jag har tyckt att det varit så svårt att hitta rätta maträtter och livsmedel från tabellerna. Hittar inte allt nu heller, så vissa saker sätter jag något motsvarande. Det blir ändå "något ditåt" och jag behöver inte ha det 100% korrekt.
Något som är bra för mig med en kostdagbok är att jag slarvar mindre!
Allt jag äter antecknas. Vill jag inte anteckna det så äter jag det inte heller! Så även om jag kan ha svaga ögonblick, så kan jag stå emot, för jag vill inte sätta upp det i dagboken.
För några år sedan fick jag plötsligt stressymptomer, slutade sova, hade panik/ångestattacker och det kändes som att hjärtat och pulsen rusade i kroppen och jag fick andnöd. Man blev ju rädd, trodde man hade hjärtfel och blodtrycket, som annars är bra, var ute och svävade högt.
Då tog jag tag i min hälsa, ändrade om mina matvanor och började träna.
Under 1 års tid gick jag ner 34kg och under följande år lyckades jag hålla den vikten.
Sedan pajade händerna och det ena efter det andra bidrog till att jag hade svårt att träna, tappade motivationen och senare föll tillbaka i gamla vanor och med det började vikten droppa tillbaka kilo för kilo... Nu är jag nästan tillbaka på startlinjen. (Läs mer här)
Vägen känns lång, men med Johannas hjälp ska jag ta dag för dag och kämpa!
Det intressanta i processen är att efter att ha haft dålig matlust, (eller rättare sagt inte vetat vad jag har lust att äta eller tillreda) så fick jag tillbaka inspirationen för matlagning redan första dagen jag fyllde i dagboken! Nu tänker jag framåt hur dagen ser ut, vilka måltider ska förberedas (som lunchlåda och mellanmål) och vad äter hela familjen senare under dagen. Känns som att jag fått en energiboost från ingenstans, som om någon skulle ha knäppt med fingrarna.
Kitty
2 kommentarer:
Häligt Kitty!! Johanna är säkert super!!!
Jag hejar på dig ♥
Skicka en kommentar